Just det ja

Så var det ju det här med Concertan.

Hur går det då?

I dag tredje dagen och biverkningarna är lugna. Jag som nästan hade gått och hoppats på lite i form av illamående och så så att jag tappar matlusten.

Nähä, så klart inte att jag inte ska få just den biverkan då! Satan i gatan.

Men grinig utav helvete är jag istället. Sur som ättika.

Och det sa syster Bo kan vara så också. En motsatt effekt i början så man känner sig lite sämre.

Lite sämre?

Kort varar ev. glädje ännu. I går var öronen fullproppade med musik hela långa dagen för jag var så ljudkänslig och grannjäveln ligger risigt till idag med.

Har tagit mitt piller runt 7 på morgonen och känner inte så mycket faktiskt.

Första dagen var ok men nu? Nada.

Och så var det ju det där med tålamod.
Att ge det tid.

Tålamod.....ett jäkla skitord för mig.....jag vill mest bara slå någon på käften....mig själv mest av allt. Skäller på katten som kommer mjauandes. Orkar inte höra. Dåligt samvete. Mår ännu sämre. Hinkar i mig kaffe, denna Guds gåva till människan men som samtidigt är förödande särskilt för mig med ADHD kan jag tänka. Blir ju inte lugnare då precis.

Men jösses, ska jag inte ha några synder längre? Inga gifter att ta till alls?

Jo, om jag bara lärde mig att använda i måttliga doser.

Där kom det där ordet också som inte jag riktigt förstår.

Måttligt eller Lagom!

Existerar liksom inte för mig.
Allt eller inget. Full fart/gasen i bott eller noll i hastighet, Svart eller vitt inget duttande med fina färger.....

Men det blir nog bra.... så småningom....

Men just nu? Fy fan så grinig jag är....och har huvudvärk, lite bara....I övrigt bara hungrig som fan som vanligt och ute spöregnar det....