Ökning idag

Idag känner jag inte minsta lilla verkan av Concertan. Det är helt galet i min skalle idag och jag är hur jäkla speedad som helst. Kryper i mig som tusan.

Har dock precis varit hos syster Bo och nu fått ökat dos och fick en till redan när jag satt där så jag har redan idag fått öka till 36 mg.
Så tidigt ännu att ingen verkan hunnit sätta igång och jag är hur ofokuserad som helst och så stressad.

Och vet ni vad?????
Jag har på en vecka gått ner 1,8 kg!!!!!!!
Fattar ni!
Jag blir så glad. Och det är tack vare motionen. Äntligen.
Och baske mig att det syns och idag gillade jag faktisk lite mer att se mig i spegeln. Men än är det lite mer att ta av.


Och min pappa..... Jösses jag blir speedad bara av honom.
Jag är glad dom dagarna jag kan skratta åt honom och bara låta han vara som han är men allt för ofta gör han mig tokig.
Allt mer förstår jag hur viktigt det är för mig med planering. Han ringde i går och ville fika och jag föreslog som idag. Han skulle bara snacka med sin lika virriga sambo och återkomma.
Jo tack, inte gjorde han det. Som vanligt.
Han planerar och tänker sig och bestämmer sig för i sitt eget lilla huvud men att rådfråga mig om planerna funkar även för mig är helt borta ur hans tankar.
Så har han alltid varit.
Och så blir han puttig om inte mina planer då sammanfaller med hans.

Hmmm.....känner jag igen det där ifrån någon? Hmmmmmmmm

Inte jag väl? Moi? Skulle jag...?

Och så kan jag ha en tendens att låta sur när jag inte får svar direkt utan det velas runt fram och tillbaks. Men jag ringde honom nu och till slut efter en del tjöt så bestämde vi i alla fall en lunch kl 13. Strax efter...... la han till.

Och jag vet....han har aldrig kunna passat tider. Hur sjutton han fixar åka tåg och buss så mycket som han gör fattar jag inte och han kan stå lugnt hemma innan avgång för tåg fem minuter senare och säga "jamen det tar bara 2 min. ner till stationen!"

Själv är jag ju tvärtom. Jag kommer i tid.....nu snackar vi verkligen i tid. Här gäller minst det omvända vad gäller den där akademiska kvarten som brorsan alltid skyller på när han är sen och som oftast brukar blir tre kvartar i stället.

Jag å andra sidan brukar helst vara tre kvartar i tid!
Kollar gärna läget om det är första gången redan dagen innan.
Fast nu på senare år har jag börjat slarva och kommer sent mer och mer.
Men att komma i "lagom" tid.....Vad fan är det?

Men som ADHD är det inte alltid man alltså kommer för sent....det kan vara den direkta motsatsen också. Och när dom två möts....vilket ju så är fallet i min familj....då blir det konflikter.

Pappa kommer för sent och är glad i hågen och jag står och hoppar av ilska för att han aldrig är i tid.....
Och även om jag själv drar fötterna efter mig och medvetet gör mig sen inte fan hinner han före mig för det. Han är ALLTID sen. Oavsett hur sen jag än är! Knepigt det där.
Men jag får verkligen träna mitt tålamod och tolerans.

Verkligen alltså.....verkligen.