måndag 22 juni 2009

Peppning

Klockan är 8 på morgonen och en tjock dimma över stan har på bara ett par minuter försvunnit.
Inte ett moln i sikte så det ser ut att bli helt super gött.

Obs. Notera den fina lilla björken!!!

Har inte varit ute på två dagar så idag vore det väl kanske på sin plats att ge mig ut en stund.
Dom ska ändå stänga av vattnet här i dag så vad vore väl då inte lämpligare?

Fast nu ser jag redan några moln där borta i horisonten...men hur snabbt?....

I vilket fall som helst så måste det i alla fall bli skogen idag för annars blir jag tvärsur på mig själv.
Hoppade ju över igår för det bara regnade, blött på stigarna....dålig ursäkt!
Men så känner jag mig också för ful och klumpig för att ge mig ut på gatorna mer synligt och jogga ännu. Så kasst....så låg självkänsla.

Men som jag skrev häromdagen...det där just om att någon tror på en.
När ingen annan tror på en är det så jäkla svårt att tro på sig själv.

Men nu lite peppning!!

Jag är ta mig sjutton skit bra!
Jag är så som jag är men jäkligt charmig för det!
Så det så!
Jag har fel och brister men jag har också en hel jäkla massa bra saker.
Jag Är duktig som i alla fall ger mig ut på mina joggingrundor och det jag inte orkar jogga går jag istället. Minst ett varv blir det. Har faktiskt dragit ner lite för att inte överanstränga mig.
Bara det!! Det är ju så bra. Jag tänker på mig själv och är rädd om mig!!! Cheezuz
(I alla fall lite mer än tidigare....)
Jag går alltid fram och tillbaks till möten också, det är 4km bara det.

Jag gör en hel del fler bra saker för mig själv också. Inte allt är skit.
Men jag skulle behöva lite mer energi.
Men den kommer tror jag. Bara stressen inom mig lugnar sig.
Och då tror jag Concertan kommer bli en god hjälp.
Jag kan bara hoppas på det bästa och avvakta och se vad som händer.

I morgon bitti ska jag till syster Bo igen och få en veckas dosering igen. Troligen bara 18 mg nu också för han ville vara försiktig med ökningarna så att biverkningarna ska bli mindre dramatiska. Och det är ju bra. Snabba lösningar brukar ju inte alltid bli så bra. Jag vill ju ha något som blir långsiktigt och det finns ju dom som här berättat hur underbart Concerta har funkat för dom och till och med gjort en otrolig positiv ändring i deras liv.
Jag vill och tänker bli en av dom! En av er!

2 kommentarer:

Ella sa...

Jag hoppas att du kommer att få bra effekt av Concertan!
Du är väldigt lik mig i det du skriver, samma sorts tankegångar. Du ska se vad skönt det är när medicinen liksom stänger bort det ständiga ältandet så att det finns plats för livet (svårt att beskriva). När man är i det så har man ju inte en aning om att inte alla har det som vi. Det är en sån lättnad, på något sätt som om en tung börda, eller en massa dimma försvinner ur huvudet. Allt blir inte enkelt eller lätt, det är ju inte någon mirakeldrog. DU finns kvar, fast bara lite mindre, haha, det är inte lätta att beskriva det här inte! Stå ut, snart är du där!
Kram Ella

Judith sa...

Ella
Stort tack för dom orden.
Jag läser hos dig också och känner igen mig i så mycket.
Och jag längtar så till att nå det tillståndet du beskriver.
Jag tror verkligen på det här. För första gången så tror jag verkligen på att en medicin kan hjälpa mig.

Men det är en bit kvar och som du säger, JAG är kvar ändå men lite lugnare.
Och jag har ju en hel del till i ryggsäcken så allt kommer inte lösa sig bara så där. Men att få lite fokus på saker och ting vore så underbart.

Tack snälla för att du stöttar mig för det är lite jobbigt nu så här i början. Jag blir nästan värre under några timmar varje dag...en biverkan syster Bo sa kunde också komma.

Kram

Creeper