Tvära kast

Tvärsur på förmiddagen. Ungefär då troligen Concertan redan går ur kroppen nu vid den så låga dosen. Nu ännu tidigare. Men jag har inga biverkningar och det bådar gott inför en ökning av dosen på onsdag, ska träffa syster Bo på tisdag.
Glad jag sluppit det där tvärsura några dagar men nu blev torkfläkten för mycket i morse kl 8. Jag fixade fram till 9.30 med musikens hjälp men sedan var det tvärstopp och jag flydde snabbt som ögat ut till stranden.
Då gick det över. :-)

Och nu känner jag mig behaglig igen.
Så skönt.

Jag börjar känna att i och med det här lugnet som kommer bli med Concerta så kan jag mer på allvar börja bearbeta alla mina känslor och allt som hänt i mitt liv och något som jag känner blir allt mer och mer viktigt är att få be mina föräldrar om ursäkt för allt jag åsamkat dom genom livet. Dom visste ju inte heller. Men för mig skulle det kännas skönt att bara få säga förlåt.
Det är så jäkla svårt att säga förlåt. I alla fall för mig. men jag vill göra det.

Jag börjar ju kunna förlåta mig själv för allt. Jag visste och kunde inte bättre.
Jag hade inte den förmågan att göra något bra. Energin var tömd. Nu vet jag varför.

Jag vill inte skylla på ADHD men jag vet åtminstone varför jag varit som jag varit och varför jag flytt för att undkomma mitt inre kaos och vet nu också att i och med det kan jag göra allt jag kan för att förändra och inte åsamka mer skada.
Och med hjälp av Concerta så känner jag mig positiv inför vad som komma skall och att jag äntligen också ska få känna som så många andra gjort före mig som fått diagnosen att nu, nu äntligen börjar livet!