Bättre och bättre dag för dag....tralla la

Skulle precis bege mig ut till min mor och plocka blåbär men så kom regnet.
Då blev jag puttig.

Men idag är jag glad ändå.
Jag tog tag i telefonen i morse och ringde syster Bo och sa hur jag mådde på telefonsvararen och strax efter ringde han upp. Jag fick en tid genast så på 10 minuter lyckades jag sminka mig och snabbt välja outfit för dagen och ge mig iväg.
Tror jag till och med lyckades se rätt hot ut också! (men Oh my God att jag kan ens tänka så positivt ändå om mig själv nu?)
Men stressnivån var skyhög! Och att jag lyckades köra dit utan missöden var en bravur!

Berättade för syster Bo att helgen varit tung och tröttheten total och igår fanns även tankarna om att skita i träningen i fortsättningen och att jag skrivit ilsket brev till styrelsen om alla ljud och mat som fortfarande slängs ut osv. men att jag tack o lov bara än lämnat brevet på hallbordet....igen.
Irriterad och sur och grinig och inte alls glad eller nåt längre.

Och det som var så bra att få komma och prata med honom var att han också berättade att detta kan vara just en biverkan av tabletten. Att humöret kan bli väldigt labilt under upptrappningen och att man kan bli både aggressiv och gråta för minsta lilla sak men att det är just en biverkan och går över efter ett tag men att man behöver ge det lite tid.
Men det var 50-50 % chans att det också var så att jag redan blivit så van vid den låga dosen att jag behövde gå upp till 54 mg redan nu. Annars hade han velat vänta ytterligare en vecka.
Men vi resonerade oss fram och jag har from i dag går upp till 54 mg och vi ska hålla telefon kontakt och om jag blir sämre i humöret så går vi ner igen och låter mig stå kvar på det i en vecka till så biverkan går över innan vi gör höjningen igen.

Jag är ju också rädd det inte ska funka så därför vill jag så gärna att det ska gå rätt till men han kramade till och med om mig och sa att det var bra jag ringt och att vi kunde prata oss fram till och komma överens om och hålla kontakt. Och att jag fick svar på varför jag var som jag var i humöret!
Att det kan vara just en biverkan som ger med sig men man behöver ha lite tålamod.

Tålamod har jag ju inte så gott om men som sagt.....hellre står jag ut nu när jag vet vad som kan hända och att jag vågar ringa honom när jag undrar över något än att leva det liv jag gjort.

Men jag har känt så tydligt hur jag tappat under helgen. Tappat orken, energin, glädjen, gick inte på möte i går, konfliktbenägen, arg, irriterad. Och nu sedan jag känt på hur bra livet kan vara så blir återgången ner i detta än värre i känslan.

Och att jag också vet att jag inte är dum på något vis utan jag har en brist av dopamin och allt vad det nu är som jag är så dåligt insatt i men som jag nu äntligen får hjälp för.
Och det är det jag kände dom där dagarna förra veckan. Jag gillade mig själv!!!

Herre Gud, jag gillade mig själv!!!

Och nu har det återkommit under dagen mer och mer....

Blev visserligen förbannad på dammsugaren nyss som inte gick dit jag skulle och sladden som fastnade under en dörr men svordoms harangen var något kortare.... ;-)

Men ändå....
Bättre och bättre ska det bli! :-)