Det där med tålamodet.
Berg och dalbanan i mitt mående kommer ju fortsätta men det jag behöver verkligen hjälp med vad gäller Concerta eller den typen av behandling är ju inte bara lugnet utan även att få igång mig. Dom senaste åren har jag ju varit mer handlingsförlamad än hyperaktiv och jag behöver något som sätter igång mig. Får mig mer aktiv och att jag känner mer glädje.
Jag gör inte det nu.
Jag är lika handlingsförlamad ännu och får tvinga mig till att göra något som tidigare.
Jag känner ingen större glädje eller liknande heller.
Är fortfarande ljudkänslig och ett nytt dovt ljud har också börjat här i huset. Vet inte var det kommer i från och det startar och ökar för att sedan avta och sluta.
Det gör mig tokig. Letar först och främst i min egen lägenhet men kan inte komma på var det kommer ifrån. Lyssnar på kylen men kan inte leda det dit heller.....
På morgonen innan Concertan börjat verka är det ju som värst men jag orkar ändå inte med det sedan heller.
Jag tror jag snart blir galen. Alltså nu menar jag allvar. Det är inget skämt. Jag orkar ta mig fan inte med alla dessa ljud. Något bättre har jag kunnat hantera det då verkan av Concertan sitter i men störningen är ändå där och jag mår jätte dåligt på det.
Jag måste flytta. Men det är just det. Handlingsförlamningen! Jag får ännu ingen energi av Concertan och jag vet inte om det kommer heller.
Fortfarande bara det där lite lugnare men ändå liksom likgiltiga jag.
Jag trivs inte alls med det.
Jag mår som allra sämst direkt på morgonen och vi pratade om det i går, syster Bo och jag.
Tydligen så kan man också göra så att man sätter in Ritalin som är mer snabbverkande att ta en dos direkt på morgonen för att en stund senare ta Concerta som verkar mer över hela dagen då.
Men åter igen....tålamod. Nu får jag avvakta detta till nästnästa tisdag då jag ska åter till syster Bo. Hoppas jag hinner åka till Sthlm innan jag mördar grannen ovanpå bara och att grannjäveln har dött eller nåt när jag kommer tillbaks.
Näe, fy vad hemska jag var nu.....
lördag 11 juli 2009
Och så var det ju det där igen
Upplagd av
Judith - kaos o annat
kl.
09:32
Etiketter: biverkning, Concerta, flytta, handlingsförlamad, likgiltg, ljudkänslig, lugn, lägenhet, tålamod
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)







0 kommentarer:
Skicka en kommentar