Huggisar

Glömde berätta.

I förrgår när jag var ute och sprang så avlöpte allt så fint och nya inhandlade dojjorna var skitgoa att springa i.

Som Syster Bo och tillika "tränare" sagt åt mig att göra så springer jag ca 3 km och sedan tvingar jag mig att gå resten istället för att tömma lungorna totalt och få blodsmak i munnen. Strategin har faktiskt också funkat för allt eftersom så märker jag att jag kan öka sträckan med ytterligare några meter jag orkar jogga utan att gå emellan och det stärker ju självkänslan och det blir roligare att springa. Han kan sin psykologi Syster Bo!

Men dom sista ca 100 metrarna från "mål" då jag kommer gåendes i powerwalk takt med musiken i mp3n så tvärnitar jag med 1 meters marginal. Mitt på stigen ligger en brun huggorm, ca 50-60 cm lång. Inte så mycket kanske men jag är ingen orm älskare och dom bits ju dom rackarna. Och så vet jag ju inte hur jag reagerar på ett huggormsbett. Jag är ju allergisk av mig.

Efter lite lock och pock och han/troligen hon fräst lite åt mig så ringlar hon iväg och jag kan fortsätta i rask takt mot bilen. Hjärtat slår lite extra.

Tvärnit igen!!!!
En till huggis!!!


My God. Ca 50 meter ifrån och mitt på stigen. Brun huggis och även hon gör på samma vis mot mig. Fräser och ringlar ihop sig men sticker sedan iväg.
Andra hjärtattacken denna morgon.

Och jag som redan har ett hjärta som slår orytmiskt av först Concerta men nu även av Ritalin.

Ska ut och jogga snart igen så nu hoppas jag denna soliga dag verkligen att dom håller sig väck från stigen idag men dom är väl ute efter sista solstrålarna innan vinter idet antar jag.