Så vänder det genom en torkfläkts påsättande!

Här behövs inga trollslag för att få det att vända. Här är det torkfläkten!

I går kväll var jag så jäkla stolt över mig själv. Kände mig verkligen faktiskt smart!!!

Vi hade praktiskt möte i går kväll och jag är ju kassör i gruppen. Men nu handlade det om vår lokal och vad som stod i kontraktet.
Två killar varav den ena alltid är en jäkla besserwisser satt och argumenterade och tjäbblade emot och påstod en sak trots att den ena satt med kontraktet framför sig. Besserwissern hade redan helt klart för sig vad som stod där utan att behöva läsa det igen.

Jag bad att få läsa och det jag kunde utröna var en helt annan sak och att där inte alls fanns något som sa som dessa två hela tiden sa att SÅ VAR DET!!!

Då gav jag kontraktet till besserwissern och sa att så vitt jag kan se finns det inget alls som är så som du säger och då läste han. Länge och väl satt han tyst och läste.

Till slut smög det fram att jag hade rätt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag hade läst och tolkat kontraktet och jag vågade tjäbbla emot dessa besserwissrar som dessutom var två killar med längre tid i programmet än jag och som varit med då kontraktet skrevs vilket inte jag var.

MY GOD vad det kändes skönt.

Och jag la fram två förslag att rösta på vilket jag motiverade för det ena och det röstades enhälligt även dom andra för!!!!

MY GOD.

Och som kassör så föll åter igen mitt förslag igenom vilket annars brukar vara en jäkla iver att göra på motsatt sätt så jösses vilken seger det var för mig igår och jag mådde super.

Och så satt även flera och sa att det kändes kymigt att ta beslut när flera var borta men det är fullt skit samma. Alla vet när vi har våra praktiska möten och bara för att några stycken inte är där och beslutet måste tas nu så finns det ingen anledning att sitta och må dåligt eller beklaga att dom andra inte var där. Men räknas inte vi som var där då?????

Jag blir så jävla grinig då och sa det flera gånger att det hör inte hit om inte dom är här. Dom vet och beslutet måste tas nu och det är inget mer med det. Jag kanske är okänslig sa jag men jag tycker inte ett dugg synd om dom för att dom inte får vara med och besluta. Det är deras val. Dom visste mötet var så det är inget synd om dom alls. Dom har bara att finna sig i vårt beslut.

Och som sagt, vad fan, är inte vårt ord och beslut värt något då? Är vi betydelselösa?
Vad fan sitter vi där för då?


Skit samma. Jag var i alla fall oerhört stolt över mig själv i går och kände mig faktiskt lite sådär smart.

Men idag när jag vaknade kröp irritationen fram. Ilskan började komma och snart var jag deppig. Sorg välde över mig och en liten stund senare startade även torkfläkten och idag låter den betydligt högre än normal och min sorg blir ÄNNU värre.

Bergväggen som jag drömde om härom dagen tornar upp sig igen som enda utvägen från denna tortyr.
Om jag hade pengar så hade jag ju för länge sedan skaffat mig ett hyrrum så jag kunde ge mig av till och då få klar lägenheten och sälja fort som fan.
Nu när hjälpen inte heller verka bli av utan han har börjat skolan och på helgerna tillbringar han så klart med sin gravida flickvän så står jag där igen och vet inte vad jag ska göra.

Har kollat medlemslån och det är snart enda utvägen.

Och ändå vet jag vid det här laget: I will survive!
Trots allt kommer jag överleva men jag vill inte just nu. Nu vill jag bara få ett slut på det.


Jag hatar mellanrummet, tystnaden som blir mellan låtarna i mp3n som just nu sitter i öronen. Då hör jag torkfläkten....trots att det alltså ändå dämpas av öronproppar!!!!!!!!