onsdag 7 oktober 2009

Lägre dos

Jag har funderat på det ett tag och vi kom fram till det tillsammans idag syster Bo och jag att testa att gå ner till 20 mg och också lägga till en 10 mg på eftermiddagen för att verka resten av kvällen.

Jag mår bäst på en lägre dos. Så individuellt det är. Men jag har nu läst om flera som har det så också.
Det var ju även så med Concertan egentligen. Jag mådde bättre vid 36 mg och även vid 54 mg i början men ju längre tiden gick desto mer kom biverkningar fram. Dom ökade alltså med tiden.

Jag behöver kanske bara gå lite längre period på den lägre dosen för att också känna glädjen igen. För det jag känner vid den dosen är lugnet och att jag är bättre organiserad men att jag är så neutral. Ingen glädje. Och det är ju den jag saknat så länge. Men kanske är det så att det är en längre tid att tillvänjning jag behöver för att också glädjen ska komma tillbaks.

Idag har jag bara tagit 20 mg Ritalin och jag har inte haft mycket hjärtarytmi alls. Har gjort en hel del under dagen och varit lugn och sansad trots sådant som annars skulle fått mig gå i taket.

Jag åkte till blom affären och köpte mig en röd ros i dag för jag tyckte jag var värd det efter allt kämpande. Jag behöver vara snäll mot mig själv nu. Jag är helt slut i kropp och själ och det är därför tror jag att jag sover så tungt nu men ändå är trött. Jag har ju också tappat bort mig ute och helt plötsligt inte vetat vart jag ska osv. Typiska tecken på att jag håller på att bränna ut mig själv igen. Stressen är ju konstant så hög.

Så en dag som denna som varit lugn är som balsam.

Jag ska försöka återgå också till att ta ett varmt bad varje dag med musik i öronen för att försöka få lite vila. Det funkade ju rätt bra i vintras/våras så jag ska testa det igen.

Och att vara nöjd med att jag faktiskt orkade jogga 4 km i går utan att gå en enda gång!!!!

Inte ett enda gångsteg! Jag sprang hela vägen! Bara 170 m kvar nu och jag hade säkert orkat det med men tyckte det var ok att varva ner den biten innan jag hoppade in i bilen och körde hem.

I dag mår jag så himla mycket bättre.

Jag ska nog ha en lägre dos men också känner jag tryggheten i syster Bo och att det är så bra dom gör såhär med denna noggranna uppföljningen av medicineringen och att man får träffa honom en gång i veckan och prata av sig. Han fick en idé när jag var där att han kanske skulle starta en grupp med patienter som alla går på olika typer av ADHD medicin så vi kan samtala och utbyta erfarenheter och ja, överhuvudtaget träffa likasinnade och känna identiteten i det.
Tycker jag låter som en jätte bra idé.

I dag är en betydligt bättre dag och idag har jag namnsdag!!! :-)

3 kommentarer:

Annorlunda sa...

Helt rätt med rosen. Särskilt efter att ha sprungit 4 km utan att stanna. Jag är mäkta imponerad! Bra jobbat!! :-) Kram

Anonym sa...

Skön läsning.
Min son har ju också prövat en himla massa olika sorters behandling, men nu har han/vi till slut lyckats med Strattera. Jag förstår din kamp och din stress även om jag inte själv har ADHD, men lever så nära min son. Även om vi har var sitt eget liv så är det rätt tajt ändå - mamma är ju ändå alltid mamma och jag förstår så himla väl hur du känner det. Frustration när man försöker och har ett halmstrå att gripa tag i och besvikelsen när det sen inte funkar.

Håller alla tummar jag har - 2 stycken då =)

Och en ros till namnsdagsbarnet.

Kramisar från

"Anna-Maja"

genrep sa...

Å vad glad jag blir att höra om förbättringar (om än små). Grattis på namnsdagen i efterskott.

Creeper