Superstressad

Jag hör hur Larsson rasslar omkring nere i tvättstugan. Jag blir så himla stressad. Vet vad som är på gång.

Denne satans Larsson som först snodde min tvätttid (se, jag är så upprörd att jag stavar med 3 t) på söndagar men till råga på allt så startar han torkfläkten trots att jag igår stängde av strömbrytaren där man enligt alla lappar INTE ska göra. Den där Larsson är tyvärr inte helt korkad alltså utan han hittar "felet"! Eller är det det han egentligen är?
Han fattar ju inte min pik om att den jäkla torkfläkten inte ska startas och alltså inte använda det torkrummet. Herre Jösses, killen är singel och dessutom ful och borde således inte ha alltför mycket kläder och tvätt. Men oj, vad jag är rent elak nu..... Djävulen kryper in i mig då torkfläkten startar! Inte bra, inte bra.

Men jag ska gå ner sedan när jag kommit ur morrisen och boka tvätttider (se, igen 3 t-n!!) och skriva med olika skrultig handstil i Andersson, Pettersson, Lundströms namn och så lilla jag på lördag igen!!!!

Men bäst av allt. jag känner fortfarande hopp om att killen som var här i går och kollade för att hjälpa mig med kaklet nu är på G.
Jag ser ett ljus och en väg härifrån nu.
Han hade massa tips och idéer och jag tror det kommer bli skitbra. Dessutom är han sådan som jag som ser det där lilla, det som snickaren sa att ingen annan ser.

Men jag måste och kan bara utgår från mig själv. När jag letade hus och lägenhet så var det ju alla små detaljer och fel och brister jag letade efter för att kunna också dra ner priset.
Denna killen är precis som jag och tänker exakt som jag och vi kollar samma typ av grejer och det som jag vill ha fixat är så jävla uppenbart och så väl synligt.
Vi får göra om det som snickaren gjorde. Det blev jävligt dyrt för mig men jag får ta den smällen. Jag har lärt mig något av det i alla fall.
Lita aldrig på hantverkare!!!

Men det tror jag dom flesta vet idag.... men så är ju jag så förbaskat godtrogen. Och genom många år lärde jag mig att tiga. Då ställde jag till minst problem. Då blev jag också ännu mer överkörd.
Jag börjar allt mer och mer att återta mig själv och min rätt att yttra mig och att inte tänka på hur och vad andra tänker. Det är deras ansvar. Gör jag så gott jag kan och inte gör något medvetet för att såra någon annan men ändå låter mig säga vad jag tycker så gör jag det jag ska.
Är ärlig mot mig själv och andra.

Men det är svårt och inget som kommer genast. Myrsteg. Ett steg fram och ibland två steg bak...men till slut har jag tagit fem steg framåt och gjort en förändring.