I morgon

Först skulle det bli en veckas väntan till men så fixade syster Bo till det så jag ska börja med Concerta redan i morgon!
Han är för go!
För trots att jag fått löfte från stället där jag gjorde ADHD testet att allt skulle synas hos doktorn idag så gjorde det inte det i alla fall.
Det enda dom till slut ändå kunde vaska fram var att mina "poäng" var såpass höga att jag låg inom god marginal för att få börja med Concerta. Annars vete sjutton om jag ens fått ett recept idag.

Men visst fan har jag ångest också för att börja ens.
Men samtidigt så vill jag ju inte ha det som jag har det med att aldrig få något klart, aldrig funka i relationer med andra människor, bli galen på ljud, osv. osv. Så det är värt att pröva.

Men det verkar nästan som att syster Bo mest bara har killar som ADHD patienter. Han pratar bara om killar hit och killar dit som får medicinen men han tror så mycket ändå på att det kommer funka på mig. Det sa han att han hade fått den känslan av redan första gången vi träffades.
Och jag är medveten om ev. biverkningar men så jäkla mycket sämre än det är nu i svåra perioder kan det inte bli tror jag. Jag vet ju om dom i så fall.

Men jag ska tänka positivt. Jag tror det kommer funka bra.

Men jag blev lite trött på farbror Doktorn bara men han kommer försvinna nu så då får jag bearbeta någon ny eller syster Bo för jag vill ha psykoterapi av något slag.
Jag behöver bena upp i mitt liv....min relation till mamma och familjen, till en jäkla massa. Jag vill rensa upp i det en gång för alla. Men farbror Doktorn menade på att om Conertan väl funkade så skulle jag säkert må så bra så jag inte behöver det.
Sååååå jäkla stor tilltro har väl inte jag visserligen till Concertan att mitt livs plågoandar ska suddas ut på något mirakulöst sätt. Så jag blev lite förbannad faktiskt men dämpade mig eftersom han ändå inte ska vara kvar till hösten.

Jag får bearbeta syster Bo istället och det tror jag kan gå vägen. Han verkar vettig.

Om än en aningens överhurtig i sin egen tilltro till Concertans magiska verkan.

Men hallå.....nu är jag ju negativ!

Klatsch i rumpen på mig..... Men jag har ju inte börjat med pillren än heller!

I morgon bitti! I morgon bitti!
Och en långsam ökning och ingen alls förrän om 14 dagar för syster Bo vill ta det försiktigt med mig.

Ja visst, tanten är ju så vansinnigt ömtålig efter alla dessa år i stormens utkanter där det blåser som värst.

Men jag lyder... jag är en lydig kicka.

Så segt tiden går

När man väntar.....
Timmarna släpar sig fram
Klar sedan länge....jag är ju sådan.
Antingen för sen eller så fruktansvärt för tidig.

Sitter och pimplar kaffe, strukit tvätten som blev sedan i söndags....wow bara det att det blev klart redan!

Och snart går jag ut och skjuter ett gäng måsjävlar.

För herre jösses vilket väsen dom för och far om kring här ute som galningar.
I söndags höll jag på bli anfallen av två här utanför till och med.

Djurvän är jag men nu börjar det bli aningens för mycket.
Det är ju inte bara en eller två utan en hel skock.

Och skriker hela tiden gör dom.
Flyger lågt gör dom med. Swischar förbi och man går liksom ut på egen risk just nu känns det som. Jag hade förstått om det var någon unge som hade ramlat ner på backen som förra året men då var det ju ändå bara föräldra paret som skrek och skränade tills ungarna svalt ihjäl för dom fick aldrig ro att mata ungarna för hela skocken av nyfikna idioter till ungar och gamlingar och föräldrar var ju hela tiden tvungna att kolla in dom små söta dunungarna....
Jag sa till folk att gå därifrån för annars skulle dom dö.... och jepp....tyvärr fick jag ju rätt.

Fucking dumma nötter till folk!

Ärthjärnor!!!!

"Åhhhh, stackars små.....", sades det och pekades på då dom där dom låg döda en morgon i rabatten.

Hmmmm, dit nöt.... det var ju du som tog död på dom!!!

Dagen D är här!

Har sovit som en mört....eller...vet inte riktigt hur dom sover men bra har i alla fall inte jag sovit.

Vaknat massa gånger från kl 02 någon gång, myrkryp i benen, kl 04.14 började rören droppa för då sattes centralvärmen på igen!
I går kväll hade grannjäveln ovanpå fruktansvärda klumpfötter och klampfötter. Fattar inte hur fanskapet går egentligen. Men mycket i alla fall. Fram och tillbaka hela satans kvällen till sent. Jag höjde volymen på teven till nästan bott till slut för att överrösta hennes/hans fotsteg. Jag höll på få nippran.
Skrek åt fanskapet också att sluta gå! "Sätt dig ner för fan någon gång"

Men idag har det gått dom där sista hemska 14 dagarna!
I dag är den där dagen då jag hoppas farbror Doktorn skriver ut Concerta åt mig för om han inte gör det så står inte jag för följderna. Då lär inte han komma längre än till bårhuset denna dag.

Och hade jag inte nu på morgonen också fått ett SMS med en påminnelse om att dagen D är här så hade jag åkt ut till stranden i solen och glömt allt.
Och vem hade då hamnat i kylrummet på bårhuset denna dag?
Jo, jag.

Men nu slipper jag det och förhoppningsvis snälla farbror Doktorn med. Är han snäll mot mig så lovar jag vara snäll mot honom med.

I prömis.

Och så ska jag hämta min kamera igen. Fick en sprillans ny för den gick visst inte att laga!
Gött. Den var ju bara 5 mån. gammal och en superbra systemkamera....egentligen.....men det var nog ett måndagsexemplar jag fick så nu hoppas jag att den nya är en tisdags eller onsdagsupplaga och håller i måååånga år för jag gillade den skarpt.
Synd bara tillbehören är så jäkla dyra för det är kul ju att fota! Riktigt kul.

Vill åka ut i sommar och plåta och greja.....när jag får nippran på min lägenhet och inte orkar vara hemma....

Men nu ska jag väl kanske få lite energi igen att slutföra det jag påbörjat med den också. Jag hoppas verkligen det för jag vill härifrån. Jag vill flytta. Jag vill bryta upp.

Jag har en viss längtan att flytta närmare Vänern. Jag har så många goa badminnen från den sjön när jag var liten. Jag gillar Vänern bättre än havet att bada i. Havet är underbart och jag vill inte ha det för långt bort heller men att bo....det gör jag mer än gärna vid Vänern.
Det är ju som ett litet hav det med. Så stor!