onsdag 17 juni 2009
Liiite bättre just nu
Så nu går jag iväg....
..och får min medalj och svarta pollett.
Snacka om att åka berg och dalbana.
Jag behöver inte åka till Liseberg och slänga ut dyra pengar där.
Jag har det inom mig.
Wish me good luck
Upplagd av
Judith - kaos o annat
kl.
18.07
1 kommentarer
Fan vad jobbigt det blev nu då.
På förmiddagen vid runt 11 tiden började jag må super bra.
Så bra har jag inte känt mig på miljoner år. Kände mig glad och full av energi och tänkte att, wow är det så här det kommer bli så är jag världens lyckligaste.
Åkte ut till stranden och visst har jag en del biverkningar såsom yrsel och huvudvärken kommer lite mer nu men det visste jag ju. Det hade syster Bo berättat.
Åkte hem efter ett par timmar i solen och tänkte ge mig ut ett varv i skogen och jogga och kände att det blir faktiskt riktigt kul att gå iväg och få medaljen i kväll. Mår ju bra...
Men säg den glädje som varar.
Kom hem, bytte om, gav mig ut i skogen och kommer tillbaks med stora mörka moln hängandes över mig.
I sinnet alltså!
Ute skiner solen som fan!
Allt har tvärvänt och jag har än mer tilltagande huvudvärk nu och är grinig och sur som värsta ättikan.
I sådana här lägen ska nog varenda kotte i världen vara enormt tacksam för att inte vara i min närhet.
Och ledsen blir jag, är jag.
AAAAAAAhhhhhhhhiiiiiiiiiii..................
Jag vet.......jag vet...........
Men jag blir galen....vill inte ha det så. Vill det ska funka direkt. NUUUUUU.....NUUUUUU
Men lilla (!) söta syster Bo får nog ta och bearbetas en hel del på tisdag för jag vill öka reda då....inga långsamma och sega grejer nu.
Så nu sitter jag här svettig efter endast (!) 4 km i skogen och grinig och sur och hungrig och ska sedan gå vidare och få den satans medaljen.....just nu har jag inte lust för fem öre ska jag ärligt säga men det är inte så vanligt heller att just den 17-e infaller dom dagar vi har möte och jag tar en års medalj så jag får allt släpa mig dit.
2 år och så börjar livet! Eller?
Jag firade igår när jag gick från syter Bo med påsen med 7 st Concerta i handen.
Jag for ner på stan och hämtade en sprillans ny systemkamera eftersom den jag köpte i julas inte tydligen gått att fixa så lätt så jag fick en ny. Inte illa pinkat av Olympus tycker jag och snabbt också.
Sedan gick jag till skobutiken bredvid och köpte ett par högklackade skor!
Impulsköp.
Men gulliga kassörskan sa jag hade 13 dagars ångerrätt så det är bara att testa lite hemma några dagar....söta skor men uj vad vinglig jag känner mig. Har ju inte traskat i sådana på herrans massa år nu. Förr gick jag alltid i det men det är säkert 10 år sedan nu.
Men dom var inte så dyra och jag har ju velat ha länge....får väl hoppas jag får stöd av någon stadig karl istället!
Men yeah....e jag go eller?
Och hur skulle den chansen nu dyka upp när den inte gjort det på miljoner år?
Dream on girl!
Första pillret är i alla fall intaget nu. För en timme sedan och jag känner inget. Pytte yrsel ibland kanske men inte ett smack mer....men jag ska ju inte förvänta mig annat heller.
Fast en del har ju sagt dom fått en liten kick redan av det första pillret men det kan ju vara inbillning med.
Ännu en helt fantastiskt strålande fin dag i alla fall och jag pluggade öronen med cilikonproppar i går kväll för grannen ovanpå är i sitt esse verkligen men jag har sovit rätt bra.
Vågen var också vansinnigt positiv mot mig idag och visade under 73 kg vilket jag inte varit i närheten av på flera år....inte sedan jag gick upp till 78 kg!
Mitt slutmål är ca 62 kg. Då är jag lagom tycker jag med mina 169 cm i strumplästen.
Men första delmålet är 68 kg, sedan 65 kg och så sist, jippie 62 kg.
Det är rätt konstigt det där med vikten egentligen för jag gillar ju egentligen lite mulliga, välfyllda kvinnor och tycker andra kvinnor ser så vackra och välproportionerliga ut i sin mullighet men jag?....näe, det lägger sig bara runt om på ett ställe, mage och höfter och lår/rumpa och det är inget vackert. Inte på mig. Jag avskyr det. Jag hatar det. Jag blääääää över det.
Och det gör ju att jag inte mår bra i det när jag tycker så om mig själv så klart.
Men även nu när jag nått den vackra åldern lite drygt (bara ½ år) 46 så är det ju faktiskt också en hälsogrej.
Men å andra sidan är det också vansinnigt svårt att tävla mot arvsanlag. Min moder har exakt samma problem som jag och samma typ av kroppshydda men å andra sidan så har hon ju alltid fått väldigt mycket komplimanger för sitt så fräscha utseende och propra klädsel....
Det har jag ju noga fått i tutat i mig hela livet att alltid se välklädd ut och ren och snygg....och ömma modern har studsat upp och ner när jag vägrade ha annat än totalt utslitna träskor som jag släpade fötterna i för det var coolt då och jeansen skulle släppa i backen minst en decimeter och vara så fransiga som möjligt.
Men pappa å andra sidan är en smal och välbyggd och vältrimmad karl. Trots sina nu snart 81 år så är han ännu en snygging i bara badbyxorna.
Ja, snygg var väl kanske att ta i men kroppen är det då inget fel på i alla fall för han är då rackarns vältränad ännu. Han ror minst 10 000 km två gånger i veckan tex. Han började åka Vasaloppet på gamla dagar fast nu sedan hans skada i huvudet så har det blivit lite avslaget men det är väl inte så konstigt kanske när dom var tvungna borra upp skallen och tömma gubben på ca 2 deciliter blod efter en skallskada då han cyklade omkull. För gubben cyklar överallt.
Inte ofta han tar bilen, tack o lov säger jag visserligen numera då jag tycker bilen hos en 81 åring bör stå.
Men oj vad jag svämmar över idag av en massa.
Idag i alla fall är det Islands nationaldag gott folk!
Och varför har jag nu det på minnet då?
Jo, för goa vännen Pétur som också firar idag, dels som islänning men också för att han har 16 månader idag, grattade mig redan strax efter tolvslaget i natt för min egen 2 års dag.
Jag ska få min svarta polett idag, den sista i raddan, och 2 års medaljen. I dag har jag svart bälte i drogfrihet.....och så börjar jag med Concerta idag!
Lite vridet, eller?








