Jag bara älskar....Nickelback

Lyssnar på denna om och om igen. Tröttnar aldrig.
Så bra. Min favvis alla kategorier just nu.

Ensam helg. Som alltid

Jag hatar det.

Visst, försöka se det som vilken jäkla helg som helst. Och det är lika tråkigt för det.
Spelar ingen roll. Vardag som helg. Vanlig helg eller storhelg.

Jag vill inte vara ensam längre.

Och så är det ju det där att inte använda ordet inte för hjärnan kan inte uppfatta ordet inte så när jag skriver inte så blir det som om jag vill. Fattar ni?
Knappt jag gör själv. :-)

Men så här typ...

Jag vill inte vara ensam, säger ju jag.
Det min hjärna hör är: Jag vill vara ensam

Så alltså måste jag ändra på meningen och säga typ: Jag vill ha kärlek, Jag vill ha en relation, Jag vill umgås med någon jag älskar.

Men så är det ju det där med vill också. Samma där...man ska inte säga vill för då vet man aldrig när det blir...då är det bara en vilja, en önskan. Istället ska man säga: Jag ska, eller till och med Jag har... som för att skicka ut i universum att det redan är på G och så kommer Prinsen galopperande genast.... (jojo...hmmmm)

Och till alltihop hör också att jag måste TRO på det också.

Jag måste tro på det som om det redan var sant och verklighet.

Och det är då det börjar bli riktigt svårt.

Hur tror man på något man knappt ens upplevt men längtar så väldigt mycket efter?

Kärleken.

Att bara få vara i en varm famn och njuta av varandras närhet. Bara få ha en varm arm omkring mig och att få hålla om en varm man. Att få borra in näsan vid halsen och känna hans doft, luta huvudet mot hans varma trygga bröst...bara hålla om....inte sex....inte det som är det viktigaste även om det också är fint om man tycker om någon...älskar kanske rent av....hur nu det är?

Näe, bara att vara med någon. Ensamt är skönt men jag har valt ensamheten allt för många år av rädsla. Jag vill våga nu!

Men var hittar man en man?
Det är nog det allra svåraste av allt....och att bara sitta här ger mig ju inte direkt fler möjligheter.
Prinsen kommer med allra största sannolikhet inte och ringer på dörren.
Och vad hjälper det ändå?
Jag som är så rädd för att ens öppna dörren om jag inte vet vem som kommer och ringer på!
Då är liksom den möjligheten ännu mindre!
Ingen har jag sett till i skogen på joggingturen heller....inte direkt det fräschaste raggstället heller, svettig och dan som man är då....jag med i allra högsta grad och illröd i nyllet! ;-)

Och på mötena? Näe, inget ställe heller....så var?

Nätdejting... oerhört svårt... samma folk hela tiden på varenda sajt.... och så mycket oseriöst.
Mest bara sexraggning och då sjunker mitt intresse till noll.

Och så är jag ju pessimist så när prinsen väl kommer sitter jag troligen nere vid dammen och kysser grodor och missar hela kalaset!

Men hey, vem vet....med drömpillren Concerta så kanske jag blir optimist istället.