Just det ja

Så var det ju det här med Concertan.

Hur går det då?

I dag tredje dagen och biverkningarna är lugna. Jag som nästan hade gått och hoppats på lite i form av illamående och så så att jag tappar matlusten.

Nähä, så klart inte att jag inte ska få just den biverkan då! Satan i gatan.

Men grinig utav helvete är jag istället. Sur som ättika.

Och det sa syster Bo kan vara så också. En motsatt effekt i början så man känner sig lite sämre.

Lite sämre?

Kort varar ev. glädje ännu. I går var öronen fullproppade med musik hela långa dagen för jag var så ljudkänslig och grannjäveln ligger risigt till idag med.

Har tagit mitt piller runt 7 på morgonen och känner inte så mycket faktiskt.

Första dagen var ok men nu? Nada.

Och så var det ju det där med tålamod.
Att ge det tid.

Tålamod.....ett jäkla skitord för mig.....jag vill mest bara slå någon på käften....mig själv mest av allt. Skäller på katten som kommer mjauandes. Orkar inte höra. Dåligt samvete. Mår ännu sämre. Hinkar i mig kaffe, denna Guds gåva till människan men som samtidigt är förödande särskilt för mig med ADHD kan jag tänka. Blir ju inte lugnare då precis.

Men jösses, ska jag inte ha några synder längre? Inga gifter att ta till alls?

Jo, om jag bara lärde mig att använda i måttliga doser.

Där kom det där ordet också som inte jag riktigt förstår.

Måttligt eller Lagom!

Existerar liksom inte för mig.
Allt eller inget. Full fart/gasen i bott eller noll i hastighet, Svart eller vitt inget duttande med fina färger.....

Men det blir nog bra.... så småningom....

Men just nu? Fy fan så grinig jag är....och har huvudvärk, lite bara....I övrigt bara hungrig som fan som vanligt och ute spöregnar det....

Önskar alla en go helg

Midsommar?

Näe, skit i midsommar vet ja!

Överreklamerat.

Fylla och slagsmål, våldtäkter, misshandlade kvinnor, barn som skriker och gråter i förtvivlan.

Fast å andra sidan har jag aldrig firat runt stången heller.

Den där midsommarstången alltså.

Jo kanske någon enstaka gång när jag var liten men det har jag knappt något minne av.

Minns däremot en midsommar då jag var 15 år ute i Fjällbacka. En flaska Wyborova och massa grabbar, brorsan him self och hans klasskompisar, 4-5 år äldre. Och så lilla jag mitt i detta fylleri. Och vem blev fullast?
Troligen jag!
Vad jag minns?
Inte mycket.

Men dagen efter mådde vi så in i helvetes röva och ringde mamma och pappa som kom och hämtade hem oss. Fattar inte att dom inte satte mig i rumsarrest efter det. Såg dom inte?

En av alla midsommaraftnar.

Men jag har aldrig gillar midsommar....
har mest hållit mig undan då faktiskt.

Kanske för att längtan efter en lugn helg med när och kär och blomsteräng och kärlek så det sprutar om det har varit så stor?

Inte vet jag.... men med morsan och farsan var det inget alternativ och några midsomrar har ju ändå varit ok.
Som en då jag bodde i stora huset och vi var 4 stycken krogkompisar som ingen av oss hade något annat för oss eftersom inga krogar var öppna. Vi satt i min fina trädgård och hade en riktigt mysig afton och senare dök ytterligare en kille upp. Han som hade varit kär i mig i då 20 år!!
Oh my God. Han blev visst det redan första gången vi möttes då jag var just 15 år och han och hans kompis följde mig hem efter en fest....bara för att eskortera mig säkert hem....inget annat.
Gentleman och vänner blev vi men hur mycket vän kan man egentligen bli med någon som är så tragiskt kär i en utan att man kan ge något liknande tillbaks.

Mötte denne kille nyligen i skogen faktiskt. Samma dag då jag laxerade inför koloskopin så mitt smarta drag att ge mig ut i skogen då var inte så jäkla smart och hade därför ingen möjlighet stå så många minuter och prata med honom.
Jag knep som fan och ursäktade mig och sprang fort som fan hemåt till toan!

Ett gott råd till den som ska laxera!
Stick inte ut i skogen och jogga i tron att det hinner man med innan magen sätter i gång.

ÖNSKAR ER ALLA EN TREVLIG HELG.