Rätt nöjd

Fan vad jag är nöjd med att vara rätt nöjd just nu.

I dag blev det ca 3 timmar på stranden, hem och räkna ihop och stämma av och skriva ut gruppens kassa rapport till kvällens praktiska möte, göra sig vacker (bara det är ju en ett halvdags arbete!), promenera 2 km till mötet, promenera hem 2 km, åka till affären och handla, hem och byta om och springa 4 km i skogen och nu..... en ny dusch!

I dag har jag inte varit handlingsförlamad.
Skulle visserligen önska energin att röja här hemma också kom men jag får försöka fortsätta ändå vara rätt nöjd med att jag gör detta i alla fall.
Och idag stretchade jag noga före skogen och efter skogen så sträckningen i ytterlårsmuskeln känns mycket bättre.

Om ni inte visste det sedan tidigare så kan jag bara meddela herrskapet att det faktiskt går att lära gamla hundar sitta!
Och gamla tanter!

Sakta börjar jag förstå

Vet inte om det redan är en effekt av Concerta men något pytte aningens lugn känner jag finns där bakom alla tankar och stress och virrvarr trots allt.

Den där hiskeliga ilskan som kom förra veckan efter ca 3-4 timmar då jag tagit pillret har lugnat sig tack o lov. En viss (!) irritation finns dock. (obs. snällt uttryckt)

Har funderat en hel del i dag på morgonen om det där just med ilskan eller ibland faktiskt inte ilska men att jag låtit arg. Fräst åt, fast jag egentligen inte varit arg. Nu börjar jag förstå varför jag gör så. Jag har helt enkelt inte mer energi kvar.
Och att ständigt gå med dåligt samvete för att jag varit fräsig och tvär mot någon fast jag ju absolut inte menat eller velat vara det. Det tar så mycket energi.
Det är inte undra på att utmattningsdepression ofta ses i samband med ADHD.

Jag börjar förstå mer och mer.
Mitt stadie av sorg inför att aldrig fått de chanser i livet jag skulle kunnat få om någon bara vetat börjar släppa. Det är ju ändå dåtid och går inte att ändra. Gårdagen kan jag inte förändra.

Nu börjar jag inse att det är en glädje för mig att ha fått diagnosen för nu förstår jag varför istället. Jag är inte dum för det. Jag tror ändå att jag faktiskt är rätt så go och är någorlunda smart också bara jag får ro i sinnet.

Och i en relation så tror jag också jag skulle kunna vara rena drömmen. En riktig drömprinsessa helt enkelt. Cheeeeezuz...
När jag är lugn och snäll vill säga....när jag har energin! Men det är ju lite som Dr Jekyll and Mr Hyde.....man vet aldrig när det smäller till!
Men det är väl lite av charmen också eller?

Min psykis jag tidigare hade gillade ju mig så mycket för att jag var så framåt och pladdrig och smågalen men då såg ju hon ändå bara hur jag var den korta tiden jag var hos henne. Inte hur illa jag mådde däremellan även om jag berättade om det.
Och det var ju faktiskt också många gånger jag kom dit och tårarna bara sprutade i förtvivlan och då sa hon alltid att jag var i en djup depression. Och satt och såg ledsen ut och medömkande och sa: "Åh, stackars dig då!"
Men hallå....hur mycket bättre mådde jag då då?

Men hon går jag inte hos längre.

Nu ska jag ut i solen en stund med fulladdad mp3 för annars finns ju risken jag mördar alla mammor som står och pladdrar utan att hålla koll på sina små telningar som håller på drunkna i vattenbrynet.
Nä, så allvarligt är det väl inte men kan bli.... jävla hönsgård ibland.

HÅLL TJÄFT när jag är där.
JAG vill ha lugn och ro.
Basta.

:-)