Det var som fan.....

Det börjar åska ute nu!

Men jag ska ju ut i skogen och jogga!

Himlen kan vänta tycker jag!

Sprittande känsla

Kan ju inte påstå jag känner mig så himla mycket lugnare för det liksom spritter i mig men något är det nog ändå för att luncha med pappa gick tusan så mycket bättre idag än det brukar göra.

Pappa har ju alltid en förmåga att prata väldigt högt och det har alltid stört mig.

Hmmmm.....undrar var jag har varit med om det hos någon annan? Hmmmmmm.....

Jag? Moi? Näe, kan inte vara möjligt?
Prata högt?

Men idag så brydde jag mig inte så jäkla mycket. Jag frågade hur det var med min käre pappa och han malde på om sina båtar och ångmaskin och bla. bla. och sånt som jag som vanligt fattar nada av. Men för en gångs skulle så irriterade jag mig inte så. Visst kom tanken. "inte nu igen, har hört så många gånger och fattar fortfarande ingenting". Men jag lät han hållas.
Och det är ju hans liv. Hans största intresse och kanske sista sommaren nu. Ev. har dom nu efter 15 år hittat någon annan maskinist och det är kanske på tiden. Pappa fyller ju faktiskt 81 i augusti.

Och det är 15 år sedan jag och en kompis var uppe och åkte med båten till Mariefred och även sov ombord en natt så nu har jag mer eller mindre bokat med pappa att åka upp hans sista vecka där upp och åka med en tur och gå på jazz hak på kvällen och förhoppningsvis träffa andra trevliga folk däruppe och kanske kvarta hos någon islänning eller så! ;-)

Jag har ju två kusiner i Stockholm också och pappa är ju född där så det är väl dags igen att besöka den där hålan som vissa kallar huvudstaden men som vi här på Bästkusten mycket väl vet egentligen det är Göteborg som är men vi låter dom hållas. Dom där på andra sidan. ;-)
Puss på er ändå!

Känns som om det är en sommar som jag vill ut och göra nåt på. Träffa folk och se nya ställen.
Komma ut ur min bubbla. Dom säger det på mötena också att jag har börjat blomma upp.
Gott att höra faktiskt och jag känner mig sådan också.
Just nu mår jag skitbra faktiskt. Super bra.
Och fast jag inte har råd så unnade jag mig ett par fina skor till....låga denna gången men halva priset igen och även en jätte söt liten kofta också den på rean.

Ibland så har jag sådan ruggig tur.

Men Guuuud vad det är gott i dag. Känner mig på riktigt gott humör.
Så härligt. Jag njuter för jag är liksom inte van vid det.

Ökning idag

Idag känner jag inte minsta lilla verkan av Concertan. Det är helt galet i min skalle idag och jag är hur jäkla speedad som helst. Kryper i mig som tusan.

Har dock precis varit hos syster Bo och nu fått ökat dos och fick en till redan när jag satt där så jag har redan idag fått öka till 36 mg.
Så tidigt ännu att ingen verkan hunnit sätta igång och jag är hur ofokuserad som helst och så stressad.

Och vet ni vad?????
Jag har på en vecka gått ner 1,8 kg!!!!!!!
Fattar ni!
Jag blir så glad. Och det är tack vare motionen. Äntligen.
Och baske mig att det syns och idag gillade jag faktisk lite mer att se mig i spegeln. Men än är det lite mer att ta av.


Och min pappa..... Jösses jag blir speedad bara av honom.
Jag är glad dom dagarna jag kan skratta åt honom och bara låta han vara som han är men allt för ofta gör han mig tokig.
Allt mer förstår jag hur viktigt det är för mig med planering. Han ringde i går och ville fika och jag föreslog som idag. Han skulle bara snacka med sin lika virriga sambo och återkomma.
Jo tack, inte gjorde han det. Som vanligt.
Han planerar och tänker sig och bestämmer sig för i sitt eget lilla huvud men att rådfråga mig om planerna funkar även för mig är helt borta ur hans tankar.
Så har han alltid varit.
Och så blir han puttig om inte mina planer då sammanfaller med hans.

Hmmm.....känner jag igen det där ifrån någon? Hmmmmmmmm

Inte jag väl? Moi? Skulle jag...?

Och så kan jag ha en tendens att låta sur när jag inte får svar direkt utan det velas runt fram och tillbaks. Men jag ringde honom nu och till slut efter en del tjöt så bestämde vi i alla fall en lunch kl 13. Strax efter...... la han till.

Och jag vet....han har aldrig kunna passat tider. Hur sjutton han fixar åka tåg och buss så mycket som han gör fattar jag inte och han kan stå lugnt hemma innan avgång för tåg fem minuter senare och säga "jamen det tar bara 2 min. ner till stationen!"

Själv är jag ju tvärtom. Jag kommer i tid.....nu snackar vi verkligen i tid. Här gäller minst det omvända vad gäller den där akademiska kvarten som brorsan alltid skyller på när han är sen och som oftast brukar blir tre kvartar i stället.

Jag å andra sidan brukar helst vara tre kvartar i tid!
Kollar gärna läget om det är första gången redan dagen innan.
Fast nu på senare år har jag börjat slarva och kommer sent mer och mer.
Men att komma i "lagom" tid.....Vad fan är det?

Men som ADHD är det inte alltid man alltså kommer för sent....det kan vara den direkta motsatsen också. Och när dom två möts....vilket ju så är fallet i min familj....då blir det konflikter.

Pappa kommer för sent och är glad i hågen och jag står och hoppar av ilska för att han aldrig är i tid.....
Och även om jag själv drar fötterna efter mig och medvetet gör mig sen inte fan hinner han före mig för det. Han är ALLTID sen. Oavsett hur sen jag än är! Knepigt det där.
Men jag får verkligen träna mitt tålamod och tolerans.

Verkligen alltså.....verkligen.