Hjärtklappning

Jag har en rejäl hjärtklappning nu på morgonen. Ca en timme efter intaget av endast 20 mg Ritalin.
Helvetes satans jävla piss och skit.

Ska inte detta funka heller!!! Men tålamod....tålamod. Toby berättade ju hans mamma haft det så också med Ritalin men att det gick över efter ca två veckor. Tålamod och härda ut och göra 24-timmars EKG.

Nu blir jag grinig utav bara helvete..... Fan jag orkar inte ha mitt liv så här. Orkar ta mig fan inte.
Ljudkänslig utav helvete, humör som svänger upp och ner, antingen 180 eller 0. Numera efter "kraschen i väggen" mer åt noll än 180 men när jag väl gör något så får jag tvinga mig och ha orden från syster Bo klingandes, ekandes i öronen att jag max får greja 1 timme och sedan SKA jag rasta och max pyssla en liten stund till sedan om det är nödvändigt.

I söndags satt jag och hulkade och grät på mötet och berättade om min ljudkänslighet vilket dom förvisso hört om tidigare men just att någon på Facebook tyckte jag gnällde en aning för mycket fick mig att gå i taket. Ljudöverkänslighet ÄR något som existerar och som jag självmedicinerat OCKSÅ mot i hela mitt liv förstår jag ju nu. För det har ju blivit värre sedan jag slutade med att fly in i dimmans värld.

Och det senaste har det känts som ren tortyr med torkfläkten bla. Jag har drömt väldigt intensivt (i vaket tillstånd alltså) om att krascha mot bergväggen för att få ett slut på lidandet.

Jag delade om det. Jag berättade att jag tyckte det var bättre gå dit och "gnälla" av mig än att istället sitta hemma och ta till flaskan, piller eller i värsta fall verkligen ta bilen och krascha in i bergväggen.

Jag tror att denna gången verkade allt fler förstå fast dom inte förstår men ändå förstår dom.

Besserwissern som jag kan reta mig på så ofta men som jag ändå tycker så vansinnigt mycket om för han har så mycket bra saker att säga och är en helt underbar kille när han lägger ner just den sidan som han ju är medveten han har. Vilket gör att jag också gillar honom ännu mer för han är medveten om defekten och gör vad han kan för att få bort den. Och jag känner ju igen mig i honom så det är ju därför jag irriterar mig!!!

Han i alla fall, lyssnade intensivt när jag pratade. Han verkligen visade att han hörde mig. Vilket dom andra också gjorde märkte jag. Och i pausen fick jag direkt frågan, kan vi hjälpa dig på något sätt?
Eftersom den hjälp jag trodde jag skulle fått med att kakla färdig och gjort det sista här i lägenheten inte verkade blev av och svårigheten då att sälja och flytta bara hela tiden skjuts fram och jag blir så handlingsförlamad så är ju det en del i min förtvivlan.

Nu sa Besserwissern att han visserligen åker utomlands en månad men om jag kunde vänta så länge så ville han gärna hjälpa mig. Och väntat har jag ju gjort länge redan så varför inte ett litet tag till. Men han sa också han hade en vän som kunde kakla och igår fick jag svar på att han frågat killen och ja, han ville gärna hjälpa mig. :-)

Så nu måste jag trotsa min vansinniga telefon skräck och ringa. Fast jag har ju hans mail adress också..... kan kanske börja med mail? Fan vilket helvete det är att ha den där satans telefonfobin!!
Vad ska jag göra för att bli av med den?







Och vet ni vad? Nä men bara gissa vad som nu startat sedan en liten stund tillbaks igen!!!
Behöver ni ens tre försök?

Tur att jag ibland kan se mig som denna damen för annars hade jag varit tvärdöd för länge sedan.

Huggisar

Glömde berätta.

I förrgår när jag var ute och sprang så avlöpte allt så fint och nya inhandlade dojjorna var skitgoa att springa i.

Som Syster Bo och tillika "tränare" sagt åt mig att göra så springer jag ca 3 km och sedan tvingar jag mig att gå resten istället för att tömma lungorna totalt och få blodsmak i munnen. Strategin har faktiskt också funkat för allt eftersom så märker jag att jag kan öka sträckan med ytterligare några meter jag orkar jogga utan att gå emellan och det stärker ju självkänslan och det blir roligare att springa. Han kan sin psykologi Syster Bo!

Men dom sista ca 100 metrarna från "mål" då jag kommer gåendes i powerwalk takt med musiken i mp3n så tvärnitar jag med 1 meters marginal. Mitt på stigen ligger en brun huggorm, ca 50-60 cm lång. Inte så mycket kanske men jag är ingen orm älskare och dom bits ju dom rackarna. Och så vet jag ju inte hur jag reagerar på ett huggormsbett. Jag är ju allergisk av mig.

Efter lite lock och pock och han/troligen hon fräst lite åt mig så ringlar hon iväg och jag kan fortsätta i rask takt mot bilen. Hjärtat slår lite extra.

Tvärnit igen!!!!
En till huggis!!!


My God. Ca 50 meter ifrån och mitt på stigen. Brun huggis och även hon gör på samma vis mot mig. Fräser och ringlar ihop sig men sticker sedan iväg.
Andra hjärtattacken denna morgon.

Och jag som redan har ett hjärta som slår orytmiskt av först Concerta men nu även av Ritalin.

Ska ut och jogga snart igen så nu hoppas jag denna soliga dag verkligen att dom håller sig väck från stigen idag men dom är väl ute efter sista solstrålarna innan vinter idet antar jag.