Ett underbart mejl

I morse när jag öppnade mejl boxen hade jag fått ett underbart mejl som gav mig massor av glädje och tacksamhet och fyllde mig med sådan värme.

Först tappade jag hakan fullständigt. Men sedan kom glädjen.

Och det i samma veva som torkfläkten startade och jag kände hur kaoset och förtvivlan började gripa tag i mig.
Men jag plockade fram öronpropparna och satte på Spotify på datorn och kunde med detta mejl i tankarna sätta mig och läsa tidningen och äta frukost utan att gå i total depp.

Att ge vidare av det jag själv upplevt och upplever och att vara så öppen som jag många gånger är om mina känslor visar sig vara något bra.
Jag har många gånger haft ångest över att jag varit just så öppen och släppt ut så mycket känslor men att då få svar på att andra känner igen sig är då det finaste betyget jag kan få och visar mig att det är helt rätt att skriva det jag skriver.

Jag skriver mest för min egen skull men om det kan ge någon annan något så blir ju min självhjälp ännu större. Jag kan växa. Jag får växa.

Och jag gör det.

Precis som jag skrev i förra inlägget. Att genom att ge av mig själv samtidigt få hjälp av andra att gå framåt är ju så stort. Ett mirakel som heter duga.

Åter igen. Jag får det jag behöver, när jag behöver det. Inte alltid det jag vill och när jag vill ha det. Det kommer när jag är mogen för det.