Missuppfattning

"Vi måste ha fattat fel",
sa en av katterna som tålmodigt väntade
utanför mössfabriken.

Nästa steg

Jag ska få prova Metamina nu då.
Men det dröjer lite för det måste vara ordinarie läkaren som skriver licensansökan och hela kångkaronget men det är ok. Dels får håret och kroppen vila i ytterligare 1-2 veckor eller vad det nu tar och jag hinner mer se om håravfallet klingar av vilket jag tror det redan gör men än fäller jag alldeles för mycket.

Doktorn pratade om flera olika vägar men i slutändan fick jag välja själv. Det finns ytterligare en medicin som är lik Concerta och Ritalin men då han kollade igenom dom olika hjälpmedelen i medicinerna så fanns det även där och biverkningarna var ungefär dom samma. Strattera pratades det om också men det är snarlikt eller i alla fall "granne" lite med en medicin jag ätit tidigare i livet och inte funkat på så jag valde Metamina.

Det kanske inte funkar det heller men då är den sista utvägen vad gäller den vägen i så fall utredd och så får man prova sig fram på annat sedan. Stämningsstabiliserande tex. Något som dämpar min hypomani men ändå inte trycker ner min handlingsförlamning ännu mer.

Ja, jag fattar inte hur det funkar men på något sätt gör det väl det.

Men först ska håret sluta ramla av mig i alla fall och tack o lov var även denna doktorn förstående vad gäller min skräck i det.
Långt i från alla är det nämligen. På vårdcentralen skiter dom i det. Det är normalt säger dom att tappa massor och att borsten fylls varje gång av massa hår. Helt normalt!

Jag lyckades även få doktorn att skriva en remiss åter igen till en dietist för att försöka få ordning på min mage och vad jag kan tänkas behöva i intag nu när jag tränar mycket mer.
Men doktorn trodde nog att min mage var den där typiska IBS magen, stressmage med andra ord!
Och nog tror nog jag det med faktiskt. Men jag behöver ändå hjälp med att få en ordentlig matlista och vad och hur jag ska äta nu med jogging och att jag har några kilon till att bli av med runt buken främst. Bukfetma är ju den farligaste men den svåraste helt klart att bli av med.

Jag får på mig storlek 38-40 nu igen vilket jag inte kunnat på många år men magen finns där och det gillar jag inte. En svullen buk! Blääää. Skulle kanske införskaffa en korsett!

Häromnatten då jag inte kunde sova gick jag i alla fall upp och provade två klänningar jag köpt en sommar på rea på MQ för många år sedan. Bägge i storlek 38 och dom gled bägge på så fint. Inga problem. Men som sagt, en korsett skulle hjälpa till att slimma ytterligare!
Gud så fåfäng jag är. Men det är så skönt igen efter att ha varit uppe i storlekarna 44-46 dom senaste åren! Så det är ljuvligt att åter ha gått ner till det jag mår bäst i. Tyvärr är det ingen 25-årings släta fasta fina kropp längre och det lär ta lite tid innan allt har återhämtat sig och satt sig på rätta ställena igen men det svåraste är nu att behålla vikten. Det är egentligen det som är själva jobbet. Att gå ner är en sak men att sedan hålla kvar det en helt annan.
Det går inte att lägga av nu. Jag måste fortsätta träna och tänka på vad jag äter.

Men, men....än lever jag och än är det hopp i tanten!

Så nu hoppas jag på nya tag igen och måtte håret nu snart....mycket snart....helt sluta ramla av min arma skalle!!!